Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1497-1567 North Netherlandish painter, son of JACOB CORNELISZ. VAN OOSTSANEN. His birthdate is estimated from van Mander's claim that he died at the age of almost 70. His birthplace is unknown, but by about the age of three he was living in Amsterdam, where his father purchased a house in 1500. Dirck himself is documented in the city from 1546 until his burial. About 1550 he married Marritgen Gerritsdr., by whom he had two children, Maria Dircksdr. and Jacob Dircksz. War, also a painter. Dirck was trained by his father, probably around 1512, when Jan van Scorel was an apprentice. The two young artists may have remained friends, for in later years elements of Jan's mature, more Mannerist style can be seen in Dirck's paintings. Not only were Dirck's father and his brother, the little-known painter Cornelis Jacobsz. (d 1526-33), artists, his uncle Cornelis Buys I ( fl c. 1490-1524)  Related Paintings of JACOBSZ, Dirck :. | Pompeius Occo | Pompeius Occo | Pompeius Occo | Group Portrait of the Arquebusiers of Amsterdam | Group portrait of the Shooting Company of Amsterdam |
Related Artists:
Antoine Wiertz
Belgian Painter, 1806-1865 Belgian painter and sculptor. He was from very humble origins, but his talent for drawing was detected at an early age. He was sent to the Antwerp Academie, where he attended classes given by W. J. Herreyns (1743-1827) and Mathieu Ignace Van Br?e. During a stay in Paris from 1829 to 1832 he came into contact with the Romantic painters, in particular Th?odore G?ricault, who fostered his admiration for Rubens. In 1832 he won the Belgian Prix de Rome and in 1834 left for Italy where the works of Raphael and, above all, Michelangelo made an overwhelming impression on him. In Rome he abandoned the landscapes and scenes from Roman life, for which he showed a certain talent, and embarked on a much more ambitious work, the Greeks and the Trojans Contesting the Body of Patroclus (1835; Brussels, Mus. Wiertz.). The painting proved the turning-point in Wiertz's career. Its frenzied composition and violently contorted figures excited considerable interest in Rome.
Benjamin Robert Haydon
English Romantic Painter, 1786-1846 1786-1846.was an English historical painter and writer. Haydon was born at Plymouth. His mother was the daughter of the Rev. Benjamin Cobley, rector of Dodbrooke, near Kingsbridge, Devon. Her brother, General Sir Thomas Cobley, was renowned for his part in the siege of Ismail. Benjamin's father, a prosperous printer, stationer and publisher, was well known in Plymouth. Haydon, an only son, at an early date showed an aptitude for study, which was carefully fostered by his mother. At the age of six he was placed in Plymouth grammar school, and at twelve in Plympton St Mary School, the same school where Sir Joshua Reynolds had received most of his education. On the ceiling of the school-room was a sketch by Reynolds in burnt cork, which Haydon loved to sit and look at. Whilst at school he had some thought of adopting the medical profession, but he was so shocked at the sight of an operation that he gave up the idea. Reading Albinus inspired him with a love for anatomy; but from childhood he had wanted to become a painter. Full of energy and hope, he left home, on 14 May 1804, for London, and entered the Royal Academy as a student. He was so enthusiastic that Henry Fuseli asked when he ever found time to eat. Aged twenty-one (1807) Haydon exhibited, for the first time, at the Royal Academy, The Repose in Egypt, which was bought by Thomas Hope the year after for the Egyptian Room at his townhouse in Duchess Street. This was a good start for the young artist, who shortly received a commission from Lord Mulgrave and an introduction to Sir George Beaumont. In 1809 he finished his well-known picture of Dentatus, which, though it increased his fame, resulted in a lifelong quarrel with the Royal Academy, whose committee had hung it in a small side-room instead of the great hall. That same year, he took on his first pupil, Charles Lock Eastlake, later destined to become one of the great figures of the British art establishment. In 1810 his financial difficulties began when the allowance of £200 a year from his father was stopped. His disappointment was embittered by the controversies in which he now became involved with Beaumont, for whom he had painted his picture of Macbeth, and Richard Payne Knight, who had denied the beauties as well as the money value of the Elgin Marbles.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.